Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Avtalslagen från år 1915 fyller i år 100 år. 100års-julieet firas av Riksdagen sånär som på avalslagens födelsedatum. Avtalslagen uppfattas av många på olika sätt och inte sällan benämns avtalslagen som en ruin. En slags obsolet författning som inte har någon verkan. Så är det givetvis inte. Avtalslagen ändrades i och för sig senast år 1976 då den s.k. oskälighetsklausulen inlemmades med den svenska avtalslagen. 36§ avtalslagen, den så kallade oskälighetsprincipen, gör oskäliga avtal ogiltiga. Bestämmelsen används i praktiken mest på konsumentområdet men har även bäring i näringsförhållanden och då särskilt vad avser småföretagare. I övrigt har den nu 100åriga avtalslagen inte sett några ändringar.  i dagens ljus. Domstolarna utformar givetvis praxis men själva lagen är oförändrad rent formellt.

Avtal och andra rättshandlingar | Lojalitet kontra passivitet

Avtal ingås genom anbud och accept. Vilken acceptfrist som anbudstagaren har framgår av partsbruk eller sedvänja och kommer an på varan eller tjänstens karaktär. Rör anbudet ett parti frukt torde acceptfristen vara högst någon dag, rör anbudet ett fordon torde anbudsfristen vara något längre. I övrigt så ska man hjälpa sin affärspartner för att avtalsförhållandet eller samarbetet ska fungera friktionsfritt. Om du som företagaren exempelvis pga. passivitet har försuttit anbudsfristen kan du bli bunden av avtal mot din vilja. Det räcker långt att vara lojal och samarbetsvillig. Och för att undgå ansvar ska man som regel begära att bli befriad från sina förpliktelser.

Försäkringsvillkor ska vara tydliga och lättillgängliga

Försäkringsavtal skiljer sig från övriga avtal. Försäkringsavtal hänvisar normalt till en bilaga, som i sig blir bindande utan att försäkringstagaren någonsin läst villkoren som hänvisar till. Ett försäkringsavtal skulle bli en mycket tungrodd läsning om man inte gjorde villkorssammanfattningar som man hänvisar till i själva huvudavtalet. Ofta försäkringsbrevet. I försäkringsbrevet står vilken omfattning försäkringen har och de viktigaste undantagen från försäkringen måste också meddelas i detta brev till försäkringstagaren. Av skäl som ovan nämnts hänvisar därför ofta försäkringsbolagen till villkor som man kanske i sig inte skulle ha godkänt om man kände till dem. Oftast blir men heller inte varse dem förs än frågan ställts på sin spets och då är det för sent att göra någonting. 

Inkorporering av avtalsvillkor - En tydlig hänvisning räcker enligt Högsta domstolen

Högsta domstolen har avgjort en liknande fråga där man uttalar sig om gången vid avtalshänvisningar. HD menar att man bör bifoga de avtalsvillkor man hänvisar, men att detta inte är en nödvändighet och en tydlig hänvisning till villkoren till räcker i sig (NJA 1975 s. 545). Inom försäkringsavtalsslagen ska försäkringstagaren informeras om viktiga undantag från försäkringsskyddet. På samma sätt ska betungande villkor särskilt poängteras (NJA 1979 s. 401). Man ska alltså försöka samarbeta på avtalsområdet så att det inte skapas friktion i avtalsförhållandet. Det ska inte heller gå att använda hänvisningsinstitutet för att undanhålla information eller skaffa sig andra fördelar framför en ovetande samarbetspartner.

 

Tvistemålsklausul med skiljedomstol är inte oskäligt

Ett avtal har för det mesta en klausul som tar sikte på hur tvist med anledning av det upprättade avtalet ska avgöras. Det vanligaste är kanske att parterna som ingått avtalet avgör frågan mellan sig utan att man tar till tvisteförfarandet. Men när överenskommelserna inte längre fungerar så tittar man till tvistemålsklausulen i avtalet. Har man inte avtalet om tvistemålsbestämmelser i avtalet så avgörs detta av gällande rätt och allmänna rättsprinciper.

Tvistemål aktualiseras bland annat när någon begått avtalsbrott

När man inom ett avtal inte längre kommer överens om en bestämmelse eller om endera parten begått avtalsbrott eller sagt upp avtalet på felaktigt vis så använder man tvistemålsklausulen i avtalet för att lösa tvisten eller tolka bestämmelserna i avtalet. Tvistemålsklausulen ska ange tvisteförfarandet till form och säte. Vanligen är det parternas hemvist som avgör sätet för tvisten. Om inget avtalats är det som regel svarandens hemvist som ska vara säte för tvistens avgörande.

Allmän domstol eller skiljenämnd - Kan bli en dyrlärd läxa

Det vanliga är att man använder allmän domstol där avtalet signeras som får utgöra tvisteinstitut och säte. Det innebär att det blir tingsrätten som avgör en tvist i exempelvis ett näringsförhållande mellan två parter där man inte kommer överens om innehållet i avtalet. Väljer man allmän domstol (tingsrätt) som tvisteinstitut så är det vanligen en stämningsavgift på numera 2.800 kronor som ska betalas till domstolen. När det gäller skiljedomstol och avgörande av skiljemän så är det helt andra summor som gäller.

Skiljedomsinstitut kan kosta mycket pengar | Den ekonomiskt svagare partens förfördelas

Skiljedomsinstitut, oavsett om det gäller Stockholms handelskammares Skiljedomsinstitut eller tvist genom skiljemän via ett s.k. ad hoc-förhållande, är en kostsam process och måste betalas i förskott. Man kan välja en eller flera skiljemän. Tre är vanligare vid mer svårlösta och komplicerade frågor och kostader därefter. Eftersom man måste erlägga förskott för en tvist med belopp som med tre skiljemän i varje fall torde uppstiga ett par hundratusen kronor per skiljeman, så måste man inte bara vara säker på att vinna tvisten, man måste också ställa säkerhet och kanske även sin personliga ekonomi i risk.

Parter som är vana att processa använder oskäliga avtalsvillkor som inte kan bestridas eller invändas mot med framgång

Parter som är vana att tvista såsom exempelvis byggföretag som äger stora entreprenader med huvudansvaret för hela kedjan kan hållas som exempel. Här är man van att processa och har även en processkassa och duktiga advokater som gång på gång är i rätten och i princip bestrider olika ansvarsfrågor. Redan när man upprättade avtalet, vilket större bolag gör själva genom de advokatfirmor som de använder, valde man att säkra upp sig mot tvistesugna samarbetspartners. Detta genom att använda skiljedomsklausulen i avtalet.  Vägrar man sedan att själv när man blir stämd att betala hälften av skiljekostnaden, blir det käranden som måste betala även denna.

Näringsidkare kan ingå oskäliga avtal utan att de per automatik blir oskäliga

Som näringsidkare har man från lagstiftarens håll tänkt att man ska kunna konkurrera om attraktiva uppdrag genom att ingå avtal som kan verka oskäliga. Många entreprenörer och leverantörer har inte något val utan att ingå ett avtal, som i detta fall avser tvisteklausulen, som när saker ställs på sin spets är så pass oskäliga att den klagande parten inte har möjlighet att klaga. Utan istället får lägga ner sina krav för att förhindra en konkurs. Som storföretag är man mycket medvetna om detta dilemma för småföretagare, vilket också kanske kan ses om en anledning till varför de så frekvent brukas även i avtalsförhållanden som inte kräver bestämmelsen. I många fall har dock båda parter betalningskapacitet att erlägga sin del av kostnaden för skiljeförfarandet, vilket syftar till att få parterna att förlikas. Det går som regel inte att överklaga en dom i ett skiljeförfarande.

 

Jurist juristbyra 

 

Vem som äger bilen kan få sekundär betydelse framför brukaren av bilen

Om du har ett fordon som du lånar ut till dina barn, vilket inte är ovanligt, som de brukar mer än vad du gör. Det kanske till och med är så att barnen uteslutande brukar bilen. Detta kan dock få oönskade konsekvenser om olyckan är framme. Försäkringsbolagen ersätter nämligen inte skador på ett fordon som de anser att en besittningsskyddet ändrats, att en s.k. "besittningsrubbning" föreligger kring. Försäkringsbolagen kan gå relativt långt för att utreda vem som brukar fordonet och bolagen kontrollerar bland annat med verkstäder där fordonet varit inlämnat, de kontrollerar bilbesiktningen, vem som betalat fordonet och eventuellt avbetalningar m.m. och föreligger anledning för bolagen att anse att den formelle försäkringstagaren inte brukar bilen som sin, då kan ersättningen från försäkringen vägras med grunden att föraren och brukaren inte är försäkringstagaren enligt avtalet med bolaget. Anledningen är att man inte ska komma undan höga försäkringspremier genom att försäkra sitt fordon på en av föräldrarna exempelvis, som troligen har en låg försäkring med bonus.

Försäkringspremien är försäkringstagarens viktigaste åtagande gentemot försäkringsbolaget


Försäkringspremien är försäkringstagarens viktigaste åtagande gentemot försäkringsbolaget och utebliven premiebetalning kan få förödande konsekvenser för försäkringstagaren såsom suspenderat försäkringsskydd och utebliven ersättning vid skada. På samma sätt så kan man säga upp försäkringen genom att helt sonika sluta betala försäkringspremien så sägs avtalet upp per automatik.

Sverigekarta, jurist

Besöksadresser:
Föräkringsjuristerna
Geometrivägen 3
141 75 Kungens Kurva

Försäkringsjuristerna
Carl Akrells gata 4
115 51 Stockholm

Postadress:
EC Juristkonsult HB / 
Försäkringsjuristerna
Steningevägen 5 
120 39 Årsta 

FÖLJ OSS PÅ SOCIALA MEDIER

juristbyrå, avtal, jurist stockholm

juristbyrå stockholm, avtal, affärsjurist
avtal, jurist